Rädda Medelklassen från Invasionen!
"SVERIGE INVADERAT" läser jag på löpsedeln och kastar mig i panik bakom en övergiven gammal barnvagn invid husväggen. Jag ligger och trycker i skräck samtidigt som jag spanar efter amerikanskt flyg, UFOn och annat fientligt. Efter en kvart, när ett tjugotal människor med undrande blickar gått förbi mig så vågar jag mig upp från mitt gömställe. Jag smyger fram till löpsedeln igen och läser den lilla texten under "Sverige invaderat";
"av mördarsnigeln"
Alltså, är det bara jag som anser att media överdriver allt och missbrukar superlativen i ... allt dem skriver egentligen? När jag hör ordet "invasion" tänker jag på D-dagen, Omaha Beach i Normandie. Skepp som skjuter, pansarvagnar som drar fram och hundratusentals soldater som strider om en strandplats:
"Men vi var här först" sa Tysken.
"Det skiter vi i, för nu ska vi ligga och sola här" sa Amerikanen.
Resten är ju som man säger historia.
I alla fall, ordet "invasion" förknippar jag inte med en varelse som har en hastighet på 7 cm/h. Och det är ifall den har bråttom. Jag satt och stirrade på två mördarsniglar för någon dag sen. Inte fan kände jag mig invaderad.
Och den snubben som förde in den spanska skogssnigeln in i Sverige från Spanien, vad fan skulle han med dem till?
"Vad söta dem är, jag tar med mig några hem som jag kan klappa", eller hur tänkte han?
Att ta kål på mördarsniglar har blivit en sport i Sverige. Man nästan tävlar om att komma på de mest sjuka sättet att göra sig av med de små liven. Någon hyr ut ankor som äter snigeln, nån stolle kom på att man ska äta dem. Som gourmetmat - liksom wtf?
"Vad blir det för mat idag mamma?" frågade lille Per.
"Det blir potatis med stuvade mördarsniglar i vitvinsås" svarade mamma.
Och sen inte ens snacka om dem som faktiskt använder den heliga drycken öl som bekämpningsmedel. Det borde vara dödsstraff på sånt. Öl är vänners bästa vän - och borde inte vara sniglars värsta fiende.
Det var väl mina tankar om dessa ryggradslösa djur - och om jag återföds som mördarsnigel i mitt nästa liv, så snälla du; häll en himla massa salt över mig.
Rädda medelklassen - ät en mördarsnigel!
"av mördarsnigeln"
Alltså, är det bara jag som anser att media överdriver allt och missbrukar superlativen i ... allt dem skriver egentligen? När jag hör ordet "invasion" tänker jag på D-dagen, Omaha Beach i Normandie. Skepp som skjuter, pansarvagnar som drar fram och hundratusentals soldater som strider om en strandplats:
"Men vi var här först" sa Tysken.
"Det skiter vi i, för nu ska vi ligga och sola här" sa Amerikanen.
Resten är ju som man säger historia.
I alla fall, ordet "invasion" förknippar jag inte med en varelse som har en hastighet på 7 cm/h. Och det är ifall den har bråttom. Jag satt och stirrade på två mördarsniglar för någon dag sen. Inte fan kände jag mig invaderad.
Och den snubben som förde in den spanska skogssnigeln in i Sverige från Spanien, vad fan skulle han med dem till?
"Vad söta dem är, jag tar med mig några hem som jag kan klappa", eller hur tänkte han?
Att ta kål på mördarsniglar har blivit en sport i Sverige. Man nästan tävlar om att komma på de mest sjuka sättet att göra sig av med de små liven. Någon hyr ut ankor som äter snigeln, nån stolle kom på att man ska äta dem. Som gourmetmat - liksom wtf?
"Vad blir det för mat idag mamma?" frågade lille Per.
"Det blir potatis med stuvade mördarsniglar i vitvinsås" svarade mamma.
Och sen inte ens snacka om dem som faktiskt använder den heliga drycken öl som bekämpningsmedel. Det borde vara dödsstraff på sånt. Öl är vänners bästa vän - och borde inte vara sniglars värsta fiende.
Det var väl mina tankar om dessa ryggradslösa djur - och om jag återföds som mördarsnigel i mitt nästa liv, så snälla du; häll en himla massa salt över mig.
Rädda medelklassen - ät en mördarsnigel!
Kommentarer
Trackback
